Adam Ulvegärde skriver den 7 juli 2011 kl. 01:46
Kära Claes och Ulla, det är oerhört svårt att börja det här meddelandet. Det känns overkligt att skriva det. De senaste dagarna har varit de mest prövande i mitt liv och jag kan inte på långa vägar föreställa mig hur det har varit för er. Jag tänker på er familj hela tiden. Det som hände Eric och Ola tidigt på tisdagsmorgonen är oerhört tragiskt, orättvist och oförståeligt.
I måndags kväll så fick jag äran att spendera 2 timmar på cykeln med Eric från stan till Kullavikshamn och tillbaka. Vädret var vackert, hela turen va en njutning. Även om Eric va mycket starkare än mig (som alltid), och han tyckte nog jag va lite klen och långsam. Men han visade det aldrig som den genomgoda vän han var. Istället väntade han in mig och stöttade mig. Även om det för honom va som att gå en lugn söndagspromenad. En sak som skänker mig lite tröst i en tid som denna, är att han va så oerhört lycklig sist vi sågs. Vi skojade och pratade under hela cykelturen. Om allt från tjejer till vad vi skulle hitta på för hyss i sommar och vad vi skulle göra i framtiden. Förutom alla underbara stunder jag fått uppleva med Eric så är det 2 timmar som jag aldrig kommer glömma.
Ni ska vara en oerhört stolt familj, ni skapade en fantastisk glädjespridare, en tokstolle, en lojal vän och en människa som berörda alla som kom i hans väg. Eric var en enastående man och minnet av honom kommer vi alla bära med oss resten av våra liv. Och jag känner mig så oerhört hedrad, av att ha fått vara med på hans resa. En sekunden gråter jag ohämmat och sekunden senare gapskrattar jag åt minnena av Eric och Ola.
Jag vill att ni ska veta att ni inte behöver bära den här sorgen själva. Alla vi, Eric’s och Ola’s nära finns här för er dag och natt oavsett vad det är. Jag vet att vi är ett gäng som gärna skulle vilja träffa, krama om er, skratta, gråta och/eller bara sitta tillsammans i tystnad. Samtidigt vill vi inte tränga oss på, så när ni känner att ni orkar med att grabbarna kommer förbi så säg bara till.
Kärlek
Adam Ulvegärde
Ulrika Holmgren skriver den 8 juli 2011 kl. 12:17
Claes!
Jag heter Ulrika och är mamma till Emil, som delade lägenhet med Eric. Att skriva till dig känns viktigt för att du och din familj skall förstå, att även vi som kanske inte fanns allra närmast Eric, alltid kommer att minnas honom som en otroligt fin kamrat, en juste kille som alltid ställde upp för andra. Hans charmigt bekymmerslösa leende värmde oss alla.Emil var glad att få bo ihop med Eric. ”Det är ordning på Eric mamma, sa han ofta”- vad han menade var att Eric hade ”koll” på saker och ting. Jag glömmer aldrig när de skulle ha Julfest och hade bjudit in ”tjejerna”. Allt skulle vara på rätt sätt. Vinden hos mig tömdes på gamla julprylar, som placerades helt enligt traditionen i lägenheten i Landala. Eric bakade och det blandades till glögg, enligt avancerade recept. Att tillställningen blev lyckad har jag förstått och att många av tjejerna blev mycket imponerade, framgick tydligt. För exakt ett år sedan hade vi ett kalas, här hemma hos mig, innan Emil och Olle skulle ge sig iväg ut på lång praktik. Eric var självklart med och medan ett par av grabbarna mest fokuserade på innehållet i glasen, var Eric trevligt konverserande och tittade ut till mig i köket och frågade ”kan jag hjälpa till med något”. Pojkar i Erics och Emils ålder tittar oftast bara in för kortare besök, men det fanns alltid tid för ett kortare samtal som visade på Erics stora sociala kompetens. För inte så längesedan fick jag lift med Eric och Emil in till stán, något som inte är självklart för alla i deras ålder.Eric var en förbild för Emil, på många sätt. De hade planer tillsammans. Nästa sommar skulle de åka till Medelhavet…..och att åka dit med Eric skulle vara tryggt. Erics död är det svåraste som drabbat Emil, han sörjer honom, han gråter, han svär och han drömmer på nätterna om Eric. I går natt var de på en båt tillsamman, där mycket var fel, larmet gick. För Emil har livet förändrats på ett sätt som kommer att påverka honom resten av livet. Du och din familj har drabbats av det absolut svåraste. Tiden har stannat för er. Mina tankar går till Eric och er. Varma hälsningar
Ulrika Holmgren.